Filmfotograf

Vem fotograferade Paavo Nurmi


Idrotten hade en stor betydelse för den finländska nationalkänslan i början av 1900-talet. Folk läste artiklar om idrott och tidningarna började publicera idrottsbilder. De första färgfotografierna i Finland togs 1907, och de första idrottsbilderna publicerades i finländska tidningar redan under de olympiska spelen i Stockholm 1912. Ett permanent inslag i tidningsspalterna blev idrottsbilderna på 1920-talet. Under självständighetstiden blev läsarna allt mer intresserade av idrott, och fotografier från idrottstävlingar blev allt viktigare för tidningarna. Pressfotograferna kunde också skaffa sig extra inkomster genom att fotografera publiken vid viktiga idrottsevenemang och sälja bilder till åskådarna.

En av fotograferna var Akseli Neittamo, som också själv hade varit en ivrig idrottsman. Neittamo var inte bara fotograf, utan drev också fotobutiken Amatör Oy, där de andra pressfotograferna köpte sin utrustning. I finländska publikationer finns också äldre idrottsbilder än Neittamos bilder. Till exempel i Suomen Valokuvaus-, Kauppa- & Tehdas-Osakeyhtiös prislista för 1898 gjorde man reklam för en Goerz-Anschütz-bälgkamera med en bild av en simhoppare. I broschyren beröms fotografiet: ”Som man kan se på bilden är slutaren av Ottomar Anschütz berömda modell. Den här slutaren möjliggör den snabbaste exponeringen, upp till 1:1000 sekund.”

Inför de olympiska spelen 1952 grundade en grupp pressfotografer Olympia-Kuva Oy, som skulle få ensamrätt att fotografera under spelen. Tack vare OS fick företaget valuta för att köpa nya kameror och annan utrustning trots importregleringarna. Som baskameror införskaffades 22 amerikanska Speed Graphic-kameror med ridåslutare. Utöver det ville man emellertid också använda centralslutare. Finmekanikern Kauko Tanner fick därmed strax före OS ett brådskande uppdrag att omarbeta kamerorna. Han klarade av uppdraget i tid, men alla fotografer hann inte öva med kamerorna.

Även om de finländska fotograferna inte lyckades helt och hållet under OS, lyckades de ändå ta några bilder som fick stor publicitet runt om i världen. Nasretdin Räshid var den enda som lyckades ta bild av Paavo Nurmi när han tände den olympiska elden.

– Jag var ute i regnet när Paavo Nurmi kom in på stadion. Jag sprang mot honom och tänkte att jag först tar en bild med Speed innan han tänder elden och sedan en annan bild med Contax precis när han tänder elden. Nurmi kom, tände elden och försvann. Han stannade inte kvar för att posera. Jag var den enda som lyckades ta en bild när han tände elden, berättar Räshid.

En fotograf saknar vanliga arbetsdagar

En fotografs arbetsgivare och arbetsuppgifter kan vara olika från dag till dag. Ari Virem berättar i videon om en fotografs vardag och arbetsbild.

Respekt för objektet är fotografens viktigaste egenskap även i framtiden

Fotografering är den mest populära kulturhobbyn i Finland. Tack vare smarttelefoner, billiga kameror och digitaliseringen har allt fler möjlighet att börja fotografera, när det inte krävs några stora anskaffningar eller specialutrustning. Med samma apparater kan man också spela in film. Varför behövs det då fortfarande proffsfotografer?

Fotografer sysselsätts även i fortsättningen av till exempel dagstidningar och tidskrifter och deras webbupplagor samt av företagens egna publikationer. Över hälften av fotograferna är företagare. Dessutom är visuell kommunikation på uppgång, så till företagens kommunikationsavdelningar anställs filmare och andra med visuell kompetens.

En yrkesskicklig porträttfotograf anlitas fortfarande för att föreviga de viktigaste ögonblicken, såsom bröllop. Via skolfotograferingar säkerställs att också skolkamrater och lärare får sin plats i hemalbumen. I princip kan man själv ta det foto som behövs för pass, körkort eller id-kort, men eftersom bilderna ska uppfylla noggranna kriterier, är det säkrast att även i fortsättningen låta ett proffs ta bilden.

Tekniken förändras, men även i fortsättningen behöver fotografen samma grundläggande egenskaper: empati, förståelse och öppenhet. Fotografen bör kunna visa respekt för objektets tillit och människovärde. Detta kommer inte att förändras så länge det är en människa som fotograferar en annan människa. Tekniken kan man lära sig genom att studera, men avgörande i det här yrket är ändå i sista hand fotografens betraktelsesätt, flit och också talang, förmågan att se omgivningen på sitt eget sätt.

Sannolikt kommer nätverksbildningen i näringslivet att öka allt mer. Fotograferna behöver bli allt bättre på att skapa kontakter, nätverka och sprida information. I branschen finns en efterfrågan på internationalisering, men företagen är ofta så små att de inte har möjlighet att pröva på nya sätt att arbeta. Det är ändå värt att fundera på om finländskt innehåll skulle kunna hitta nya internationella marknader till exempel inom film, musik eller spelindustri.

Källor

Kysy museolta
Utbildningsstyrelsen: Viestintäalan ja -ammattien tulevaisuuden osaamistarpeita – Esiselvitys viestintäalan laadullisen ennakoinnin hankkeelle
Finlands fotografiska museum
Yle

 

 

Jaa kaverille

#ammattiosaaja
Etusivulle