Teckenspråkshandledare

Förr: Kommunikation är en grundrättighet

Teckenspråk i Finland

Carl Oscar Malm (1828–1863) grundade Finlands första skola för döva, i Borgå år 1846. Undervisningen skedde på två språk, teckenspråk och skriftligt språk. Tio år efter att skolan i Borgå grundats, grundades en skola för döva även i Åbo och senare i Kuopio, Jakobstad, Viittis, St. Michel och Jyväskylä.

För många elever öppnade skolgången en alldeles ny värld, eftersom teckenspråket som lärdes ut möjliggjorde mycket bredare kommunikationsmöjligheter med andra människor. Skolorna var sammansvetsade enheter, och även lärarna var ofta döva.

Under 1800-talets slut ändrades pedagogiken kring de dövas utbildning och så kallad oralism började läras ut. Teckenspråk förlorade sin plats i utbildningen och under 1910- och 1920-talen var det även förbjudet att använda teckenspråk på rasterna och efter skolan i sovsalarna. Teckenspråken blev ett förbjudet språk som användes av eleverna i hemlighet. Skolorna för döva var ända till 1970-talet internatskolor, där teckenspråket och traditionerna fördes över från en generation till en annan och genom detta skapades en stark gemenskap.

Teckenspråkshandledarens utbildning

I början av 2000-talet kom ett behov för en ny slags utbildning. Även teckenspråksutövare bör ha rätt att få sina språkliga behov uppmärksammade samt rätt till ett humant liv. Det behövdes teckenspråkshandledare för att säkerställa dessa rättigheter. Teckenspråkshandledarens uppgifter skulle vara att stöda och undervisa samt agera som tolk för olika grupper som använder teckenspråk för att kommunicera. Vanliga arbetsplatser skulle vara barnhem och läro- och vårdanstalter, kurser och läger samt olika fritidsaktiviteter. Så föddes ett nytt yrke, teckenspråkshandledaren

Carl Oscar Malm som blev döv som barn grundade i Borgå år 1846 Finlands första skola för döva. Malm dog 8.6.1863. Museovirasto – Musketti.
En bild på huset dit Carl Oscar Malm grundade Finlands första skola för dova år 1846. Työväenmuseo Werstas.
Finsk kör av döva (12 män) uppträder med Vårt Land i en kongress för nordiska döva år 1912. Työväenmuseo Werstas.

Nu: Proffs i kommunikation

Heli Lahtinen berättar på videon om vad en teckenspråkshandledares jobb innebär.

En teckenspråkshandledare har avlagt en grundexamen i pedagogisk verksamhet och handledning med kompetensområdet för kommunikation och teckenspråkshandledning.

Framtid: Teknologi som hjälpmedel

 

 

 

I framtiden kommer teckenspråkshandledarens arbetsbild att fokusera allt mer på att agera som stöd i kommunikation mellan olika människor.

Den största förändringen för teckenspråkshandledaren kommer genom framsteg inom teknologin. Nya uppfinningar som ökar människors välfärd kommer konstant på marknaden och de blir allt mera utvecklade. De viktigaste delarna av teckenspråkshandledarens arbete, den sociala delen, går inte att ersätta med teknologi. Arbetsbilden kommer alltså inte att se stora förändringar, och framstegen inom teknologin agerar främst som hjälpmedel för teckenspråkshandledaren.

Olika uppfinningar hjälper teckenspråkshandledaren i dess arbete, till exempel hörselimplantat eller andra uppfinningar som skapar nya kommunikationsmöjligheter. Som redskap kan teckenspråkshandledaren använda olika verktyg som möjliggör till exempel bildkommunikation. Bland annat ”Mobile Lorm Glove”, en handske som ger dövblinda chansen att lättare kommunicera med omvärlden.

Källor

Viittomakieliset Suomessa, Anja Malm (2000)
Tiina Haaksilahti, Turun kristillinen opisto
Laura Wiik, Viittomakielen Ohjaajat ry
Ulla Aunola, Opetushallitus

 

 

Jaa kaverille

#ammattiosaaja
Etusivulle